Sedan den kinesiska fastighetsjätten Evergrande kollapsade, så har världens näst största ekonomi gått in i en ”slow-motion”-kris som även spridit sig till andra sektorer. Krisen har nu nått bankerna.
[Source]
Varningssignaler
“Jag är här för att ta ut mina egna pengar, men du pratar om mina sena betalningar [och vägrar ge mig mina pengar]. Om min mamma dör [för att jag inte kan betala för hennes behandling], kommer jag att komma och lägga en krans här också!”
Detta stod en medelålders man och skrev på kinesiska nyårsafton, 9 februari 2024, i lobbyn till Bank of Central Plains. Hans mamma låg på sjukhus och behövde pengar för att betala behandlingen. Tillslut bröt han ihop i tårar, för han kunde inte få ut pengarna han satt in.
Fallet är på inget sätt unikt. I staden Pingdingshan i Henanprovinsen har stora banker svårt att ge ut pengar. Folk över hela Kina klagar över svårigheterna att få ut kontanter.
För närvarande är kinesiska banker restriktiva med utflödet av pengar. Vissa bankkonton blir frysta om de inte används på några månader; äldre som är dödligt sjuka måste själva komma in till banken för att kunna få ut sina pengar; och anhöriga som försöker få ut de avlidnas tillgångar stöter på alla möjliga hinder. Allt detta sänder tveklöst ut farliga signaler: Kinas banksystem kan snart stå inför en akut brist på kapital.
Detta sätter ytterligare press på företagare och individer som redan har svårt att få ekonomin att gå ihop. Om svårigheterna att få ut pengarna från banken fortsätter, skulle det kunna leda till en bankrusning och ytterligare kollapser.
Samma sak här hänt förut. Kollapsen av Henan Village Bank började när spararna fick svårt att ta ut sina pengar. Bankrusning drabbade även Cangzhou Bank i Hebeiprovinsen i oktober förra året. Changzhou hade lånat ut pengar till Evergrande, och när de inte kunde betala tillbaka sina skulder fruktade spararna att de inte skulle kunna få tillbaka sina pengar.
Men den nuvarande krisen är inte begränsad till kollaps för ett fåtal banker. De här signalerna tyder på en stundande kris för hela det kinesiska banksystemet.
Skuld och utlåning i det kinesiska banksystemet
Enligt en rapport från Bank of China, i kombination med data från Sierra Data Information CO Ltd., uppgår de totala insättningarna i det kinesiska banksystemet till runt 284 biljoner (tusen miljarder) yuan, ungefär 426 biljoner kronor. Den 15 december 2023, enligt centralbanken, översteg lånesaldot i det kinesiska banksystemet 200 biljoner Yuan. Låneandelen närmar sig snabbt de totala insättningarna. Det totala lånesaldot hos finansiella institutioner var 230 biljoner dollar år 2023, varav hälften fastighetsskulder.
Skulden i det kinesiska samhället överstiger 200 biljoner. Flera mätningar uppskattar den kinesiska statens totala skuld vara över 350 biljoner, vissa upp till 400. En stor del upptas av ungefär 115 biljoner i skulder till fastighetssektorn och ungefär 80–90 biljoner skulder till de regionala styrena. Tillsammans motsvarade dessa redan 150 procent av BNP under 2023. Resten är statlig skuld och lån till invånare. Trycket från dessa skulder väger tungt på finanssystemet, och därigenom banksystemet som helhet.
Under uppsvinget för byggbranchen var det lönsamt att låna ut till fastighetsägare, och banker, stora som små, ville ha en del av kakan. Många av dem tog själva ut lån hos andra banker bara för att låna ut dem igen till byggföretag och andra kapitalister. De utlånade pengarna kan till och med överstiga bankens tillgångar. Denna bubbla är priset man betalar för snabb tillväxt.
Centralbanken har börjat begränsa kapitalinjektionerna till mindre banker i ett försök att stoppa krisen från att sprida sig i hela finanssystemet. Den kinesiska regeringen har också börjat planera sammanslagningar av hundratals lokala banker till större regionala, och på så sätt eliminera deras dåliga lån. Men man kämpar i motvind. Reuters rapporterade:
“Trots att ungefär 4000 mindre banker inte själva är en risk för systemet, är farhågan att tillräckligt många av dem finansierats av kortsiktiga affärer på penningmarknaden och utgör ett kollektivt hot om några av dem skulle gå under.”
När smäller det?
För tillfället är de större bankerna inte lika pressade som de mindre. Men det här är bara början. Förra året gick skuggbanksjätten Zhongzhi och Haiyin Wealth i konkurs, Kinas tredje största förmögenhetsförvaltare. Zhongzhis investeringar i byggsektorn slog tillbaka mot sig självt. Haiyin Wealth kraschade när dess insättningar inte kunde lösas ut på grund av den ekonomiska nedgången, vilket ledde till demonstrationer utanför företagets huvudkontor.
Dessutom har vi den pågående implosionen av byggsektorn, som bara blir värre, och som nu sammanstrålar med andra kriser för att ytterligare spä på missnöjet.
De lokala styrena försöker ofta betala tillbaka sina höga skulder genom att inteckna land och vräka de som bor där. Detta leder oundvikligen till konflikt mellan styret och massorna.
Ett exempel är munkar och tibetaner i Ganzi i Sichuan, som gick ner på knä och bad statsanställda arbetare att inte beslagta deras mark och riva deras tempel och byar. Ironiskt nog skriker den centrala regeringen om att bevara jordbruket. I en rapport i Foreign Policy i februari sas det följande:
“Som i många andra länder, likt USA och Indien, är skälet till förstörelsen av jordbruksland den landintensiva industrialiseringen och urbaniseringen under de senaste tre årtiondena. Jordbruksmark har beslagtagits för att möta expansionen av industri, infrastruktur och utveckling i städerna. Bördig mark har beslagtagits för mer lukrativa projekt. I kampen om land mellan de som odlar mat och de som vill bygga på marken, väger vinstmaximering tyngre än matproducenternas behov, speciellt när importerad mat är billigare än den lokalt odlade.”
Kinas ekonomi som helhet är på nedgång, och tecken på deflation finns överallt. Produktionen minskar, arbetslösheten stiger, särskilt bland unga, till en nivå som inte setts på decennier, och utländska investeringar rullas tillbaka.
Financial Times menar att Kina står inför en farlig kombination av deflation och skuld. Stora skulder som inte kan betalas tillbaka kommer att minska efterfrågan. Tillsammans med en nedgång i ekonomin och minskade investeringar kommer det öka takten på den nuvarande krisen. Vissa analytiker talar öppet om risken för en ny depression.
Allt sammanstrålar i en kris för bankerna, en kris för den kinesiska staten, en kris för kapitalismen, och klasskamp.
Världens borgerliga ekonomer är väl medvetna om riskerna i Kinas banksystem. Å ena sidan har Kina, som världens fabrik, en viktig position i den globala produktionskedjan. Å andra sidan är det kinesiska banksystemet, som världens största, viktigt för den globala ekonomin. Därför kommer en möjlig bankkris i Kina att ha en stor effekt på världsmarknaden.
En rent monetär lösning har föreslagits. Den kinesiska staten förbereder också stora stimulanspaket. Men som vi redan sett i väst, med erfarenheten av kvantitativa lättnader, så löser det ingenting att bara pumpa in pengar i systemet.
Den fundamentala motsättningen inom kapitalismen har alltid varit mellan samhällelig produktion och privat ägande av produktionsmedlen, vilket leder till överproduktion och ekonomiska kriser. Det enda sättet att bryta de ändlösa cyklerna av kris och kaos är att bryta med det kapitalistiska systemet genom en socialistisk revolution.